måndag, april 28, 2008

China Town och inflyttnings/födelsedagsfest

På lördags förmiddagen åkte Stina, Minna, Eerika och jag till China Town som ligger i ett industriområde i Windhoek. Det var verkligen ett helt galet ställe. Jag har aldrig sett så mycket kitsch på en och samma plats förut. Utanför själva affärsområdet stod folk och sålde grillat kött. De använde kundvagnar som grill, vilket onekligen måste vara praktiskt det bara är att flytta affärerna om kunderna flyttar på sig. Även om det fanns galet mycket grejer så shoppade jag inte särskilt mycket. Det var mest kul att se hur det såg ut där. Jag kom dock därifrån med ett par skor och två nagellack allt till en summa av ungefär 25 kronor. Efter China Town åkte Eerika och jag till Sovieto Market (har inte koll på om det stavas så) i Katutura för att äta fat cake. Av namnet att döma skulle det vara något riktigt läskigt flottigt, men det visade sig vara munkar, kanske snarare krabelurer fast utan socker. Det var riktigt gott och jag hade lätt kunnat äta alldeles för många. Själva marknaden var även den en upplevelse. Överallt fanns små bås dit tjejer kom för att få sitt hår gjort. Tydligen kommer de dit tidig morgon och sitter sedan hela dagen.

Efter våra äventyr under dagen åkte vi hem och vilade lite innan det bar iväg igen. Eerika och jag var bjudna på inflyttnings/födelsedagsfest hos Alex och Trosten i deras nya hus. Det var en av de roligaste fester jag varit på sedan jag vet inte hur länge. All personal från the Roof var inbjuden samt lite blandade vänner till värdparet. Det blev onekligen en udda blandning mellan åldrar och kulturer som var mycket trevlig.

Pa sondagen var Eerika och jag ater pa the Roof (kanns nastan som om jag bor dar igen). Ett tyskt par hade en forestallning med marionettdockor som vi var och tittade pa dar. Maste saga att de var helt fantastiska. Barnen som var pa forestallningen gick helt upp i den och det var helt underbart hur de levde sig in i historien trots att de alla kunde Rodlovan.

Idag ar det mandag och det innebar att det imorgon ar min sista dag har. Jag skall ha middag med vanner och det kommer nog bli lite sorgligt samtidigt som jag verkligen langtar hem.

Sovieto market

Utbytesstudent i Sibirien?

Om bara några dagar är jag hemma i Sverige igen vilket onekligen känns lite märkligt. Det har hela tiden varit så långt kvar tills jag skall åka och nu plötsligt är det redan här. Jag känner mig faktiskt redo att åka hem även om jag inte har gjort allt jag hade hoppats på att göra den här gången. Fast Namibia finns ju alltid kvar och då är det ju bra att ha sparat lite till nästa gång. Den senaste veckan har vi här i huset funderat över var vi egentligen är utbytesstudenter. Var det i Afrika eller i själva verket i Sibirien? Temperaturen här är ovanligt låg för årstiden och nätterna är iskalla. På dagarna är det varmare än en svensk sommardag, men nätterna är inte roliga. Det känns som om jag skulle frysa även om jag tog på mig alla kläder jag äger. Vi testade en egen variant av öppen spis häromdagen när det blev för mycket. Nej vi eldade inte inomhus, vi satte på ugnen och öppnade luckan. Inte särskilt miljövänligt men för en stund blev vi varma(re).

I tisdags åkte Minna, Stina och jag in till stan och besökte ett hantverkscenter. Det låg i ett gammalt bryggeri på en tvärgata till Independence Avenue som är huvudgatan. Det som var särskilt roligt tycker jag var att det där gick att köpa från min kamrat Andrews produktion. Vi fikade även i det gamla bryggeriet och jag åt den godaste äppelkaka jag någonsin ätit tror jag. Vi fick alla gigantiska portioner till ett bra pris i en trevlig miljö så det finns verkligen inte något att klaga på.

I onsdags hade vi som vanligt föreläsning eftersom det var onsdag. För mig var det dessutom den sista föreläsningen, vilket kändes lite tråkigt. Kursen är väldigt intressant och jag hade gärna följt den till slutet. Vi diskuterade landfrågan och diskussionen kom att bli ganska het. För många är frågan känslosam och det märktes under diskussionerna. Som svensk kan frågan vara lite svår att förstå, tycker i alla fall jag. Att regeringen vill att fler jordbruk skall ägas av svarta är fullt förståeligt eftersom de utgör en majoritet av befolkningen. Systemet som finns för att se till att detta sker verkar dock både obegripligt och orättvist. Det verkar inte riktigt komma de till del som verkligen skulle behöva en gård att leva av. Efter föreläsningen åkte Eerika och jag en vända till Roof of Africa för att hälsa på Kristine. Det känns lite vemodigt varje gång jag säger hej då till henne nu eftersom jag vet att vi inte kommer att träffas så många gånger till innan jag åker hem. Efter besöket beslutade Eerika och jag oss för att ta en promenad. Under promenadens gång passerade vi restaurang efter restaurang och insåg till slut att vi var rejält hungriga. Alltså beslutade vi oss för att äta på restaurangen La Marmite. Linda och jag pratade i två månader om att vi skulle gå dit och äta men det blev aldrig av. Nu kan jag säga att vi verkligen missade något. De serverade traditionell afrikansk mat i en mysig miljö som inte var riktad till turister. Även om turister säkert hittar dit också så är det inte den huvudsakliga målgruppen vilket onekligen märktes på deras priser. Även för mig som vegetarian hade de bra alternativ och jag testade deras jordnötssmörs gryta. Kan låta läskigt, men den var helt fantastiskt god. Senare på kvällen hade vi samt Minna och Stina planerat att gå till El Cubano efter en drink på Roof of Africa. Vi kom dock aldrig längre än till the Roof eftersom en av våra finska kamrater ringde och berättade att det var dött på cuba. Istället kom de till oss och det blev en riktigt trevlig kväll. Trosten fyllde dessutom år och hade vänner på besök så det blev till slut ett ganska stort och udda sällskap som umgicks.

I torsdags var jag återigen parlamentet, men till skillnad från tidigare besök hade jag faktiskt intervjuer. Idag hade både DTA och CoD tid att träffa mig vilket onekligen gör mig lite lugnare när det gäller materialet till min uppsats. Jag hade visserligen inte räknat med att det skulle ta två och en halv månad att få ihop intervjuerna, men även den resan har varit en erfarenhet. Efter besöket i parlamentet tog jag en promenad på stan och passade på att köpa souvenirer. Jag brukar egentligen avsky att pruta men jag börjar lära mig hur det fungerar. Tror dock fortfarande att jag egentligen betalar alldeles för mycket för det jag köper men det känns trots allt okej.

På fredagen åkte jag ännu en gång till RDP för en intervju och denna gång var det verkligen en intervju. Partiets generalsekreterare pratade mycket och länge vilket är bra för då har jag mer material. Ser dock inte fram emot att transkribera intervjun med tanke på att det kommer att ta åtskilliga timmar i anspråk. För att fira att jag gjort alla mina intervjuer åt Eerika och jag lunch på Nandos och tog sedan en shoppingrunda på stan.

måndag, april 21, 2008

Daan Viljoen Game Park

Tidig lördag morgon åkte Eerika och jag utanför staden för att äntligen få se lite vildmark. När vi kom var parken helt öde bortsett från där vi betalade vår entréavgift. Innan hade vi läst oss till att det fanns två olika vandringsleder i parken en tuffare och en lite enklare. Vi började med den tuffa och insåg snart att det kanske inte varit helt genomtänkt. Solen stod som högst på himlen och vi hade inte några hattar med oss. Med tanke på att vi båda är gamla scouter borde vi verkligen ha tänkt till lite bättre. Vi löste dock problemet genom att knyta våra linnen om huvudet och fortsatte sedan vandringen iklädda shorts och BH! Tur att det bara var vi som var ute och gick. Den tuffa leden visade sig dock vara väl tuff med höga kullar och djupa dalar så vi valde att efter några kilometer vända tillbaka och äta lunch. Återigen blev det tydligt att detta är ett land för köttätare! Jag valde att äta en grekisk sallad, men det som kom in var en sallad med tomat, sallad, några stackars oliver och ananas! Jag frågade efter fetaosten och fick då en skiva bröd och ostkuber. Nåja, jag blev i alla fall mätt även om maten var tråkig. Efter maten promenerade vi genom parkens semesterby som var mycket pittoresk och trevlig. Tror att det kan vara mycket trevligt att övernatta där en natt eller två bara för att komma ut ur staden. Vårt mål med promenaden var att hitta poolen som skulle finnas någonstans på området. Vi hittade den utan några större problem och det var en mycket fin och trevlig pool. Synd bara att den i stort sett var tömd på vatten och nu fungerade som en jättelik lekplats för grodyngel.
Istället för bad valde vi att fortsätta promenera och den här gången välja den enklare leden. Den kortare leden gick genom en dalgång, med grönska och en i stort sett uttorkad flodbädd och var mycket vacker. Kort efter att vi börjat gå stötte vi på en vildsvinsfamilj som bökade i jorden. Med tanke på att det var på ganska nära avstånd och vildsvin inte är kända för att vara vänliga så blev vi lite nervösa. När de fick syn på oss gav de sig dock av och vi kunde fortsätta vår vandring. Leden slutade vid en konstgjord damm som tydligen skall locka till sig alla möjliga sorters vilda djur. Vi såg dock bara grodor! Vi kände inte för att gå samma väg tillbaka utan ägnade oss åt lite off road hiking. Vi hade ett hum om vart vägen låg och valde att således bestiga närmaste kulle för att vara helt säkra om vägen. Utsikten där uppe kan inte beskrivas som något annat än hänförande. Dessutom låg vägen precis där, vilket passade oss bra. Tiden som vår taxichaufför skulle hämta oss närmade sig så vi började gå mot grinden istället för att gå tillbaka till parkkontoret. Efter några minuter mötte vi bilen och var på väg hemåt igen. Helt kort efter att vi blivit upplockade stod det en stor buffel precis vid vägen och jag kände mig onekligen mer nöjd att möta den från bilen än till fots. På vägen hem såg vi dessutom antiloper och kände oss mycket nöjda med dagens äventyr.
Söndagen skall ju vara en vilodag och efter lördagens äventyr var jag onekligen trött. Jag umgicks några timmar med Kristine och fick äntligen se lite nya bilder på hennes dotter Memory. Även om jag är besviken över att inte haft möjlighet att åka till Etosha så är jag faktisk mer ledsen över att inte fått träffa Memory, hon är onekligen en ljuvligt söt lite unge.






Ännu en tur till parlamentet samt konsert

Efter onsdagens föreläsning hade UNAM kören en grillfest eller braii som det kallas här i Namibia. Vi hade köpt biljetter i förväg för att stötta kören eftersom pengarna gör det möjligt för dem att åka till Europa. Det visade sig dock bli en ganska dyr mat, i alla fall för oss vegetarianer. Att det skulle serveras kött hade vi räknat med, men tänkte att vi kunde äta sallad och bröd och skänka köttet till köttätarna. Det visade sig dock att även potatissalladen innehöll kött! Detta är onekligen en köttälskande nation! Efter grillningen åkte Eerika och jag in till stan och jag hemsökte ännu en gång parlamentet. Den här gången gav det resultat i att jag blev lovad en intervju följande dag. Nästa dag när jag kom dit var det dock inte någon där så jag var tillbaka på noll igen. Efter parlamentet åkte vi sedan till Roof of Africa där vi blev kvar och åt middag. Efter middagen åkte Trosten, Alex, Andrew, Terri, Eerika och jag till the Warehouse och gick på en konsert. Det var en sångerska från Angola som sjöng och hon hade en fantastisk röst. Tyvärr sjöng hon i stort sett bara covers på ganska trista låtar. Vi hade dock kul och the Warehouse är alltid ett mysigt ställe att gå till. Vi avslutade kvällen ganska tidigt eftersom jag skulle upp och ha en intervju. Börjat onekligen misströsta när det gäller mina intervjuer, vet inte riktigt vad göra snart.


På torsdagen åkte jag alltså in till parlamentet helt i onödan, vilket gjorde mig allt annat än nöjd. Tidigare har jag trots allt tyckt att det har varit okej eftersom jag har passat på att fota i parlamentsträdgården eller att gå på stan. Nu när tiden börjar bli knapp är det dock svårt att vara lika lugn. Istället åkte jag hem igen och tillbringade eftermiddagen med att skriva på min uppgift i min sociologikurs. På kvällen åkte Eerika och jag återigen till Roof of Africa och umgicks med några vänner och drog sedan vidare till Dylans. Det blev ganska tidig morgon innan vi kom hem så när jag vaknade var jag ensam i huset. De andra tjejerna i huset åkte tidigt på fredagsmorgonen upp till norr för att hälsa på en kamrat. Jag hade en lugn fredag och det mest ansträngande (förutom att skriva tenta) var när Eerika och jag gick till studentcaféet för att köpa choklad.

Möte med Hidipo Hamuntenya

På tisdagen for jag till områden Olympia i utkanten av Windhoek, ganska nära campus. Jag skulle dit för en intervju med ordföranden för det nya partiet Rally for Progress and Democracy (RDP). Partiet bildades i slutet av förra året och är bildat av en utbrytargrupp ur SWAPO. Hidipo Hamuntenya hörde tidigare till den inre kretsen i SWAPO och ingick i den första regeringen efter självständigheten och efter återkomsten i exil. På hans meritlista finns även att ha skrivit texten till Namibias nationalsång. Sedan 2004 har hans karriär varit på nedåtgåenden. Precis innan SWAPO kongressen samma år blev han bortplockad som utrikesminister. På kongressen var han en av kandidaterna till att bli president efter Sam Nujoma, men förlorade dock mot den senares favoritkandidat Hifikepunye Pohamba. Som jag ser det är partiet intressant eftersom det är första gången sedan självständigheten som SWAPO stöter på riktigt motstånd. Jag trodde när jag kom att jag var där för en intervju men så visade det sig inte vara. Det var istället en audience med den store ledaren! Under tjugo minuter satt vi tillsammans och diskuterade Namibias politik, men också Sverige. Han pratade varmt om Olof Palme och Sveriges stöd under frihetskampen. Det var ett intressant möte även om det kanske inte riktigt var vad jag hade väntat mig från början. Jag är lovad att jag även skall få en intervju med någon av de andra ledarna i partiet så håll tummarna för mig.

Filmfestivalens slut

Har inte haft tillgång till internet på ett tag så jag tänkte göra en längre uppdatering om vad som har skett den senaste tiden. I söndags för en vecka sedan (senast jag skrev något) var Stina och jag inne i stan på söndagskvällen för att gå på internetcafé. Efteråt åt vi på Nandos vilket är en mycket trevlig restaurangkedja som finns här. Det är inte riktigt ett snabbmatsställe utan har lite mer klass och maten är grym. Redan när vi åt började vi prata om när vi skulle kunna äta där igen. Efter maten åkte vi till Maurua mall för att se den sista filmen under filmfestivalen. Filmen vi såg hette A Mighty Heart och handlade om ett journalistpar som vistades i Pakistan i början av 2002. Filmen var baserad på verkliga händelser och handlade om Danny Pearl som kidnappas och efter en tid i fångenskap blir halshuggen. Man fick följa hans hustru och sökandet som avslutas i och med hans död. Mycket bra och stark film, kändes mer som en dokumentär och var snarare naken än sentimental. Rekommenderar den även om den var mycket hemsk.

På måndagen var Stina och jag på UNAM copy center för att köpa kompendiet till vår kurs. Det tog runt en timme trots att vi var nummer två i kön! Kompendiet kostade dessutom 175 dollar, vilket inte är så mycket för kurslitteratur för en termin. Det vill säga med svenska mått, för studenterna här är det långt ifrån ett bra pris. Efter en lång väntan på kompendiet gick vi till den internationelle koordinatorn på campus. Han var som vanligt inte där, men Stina och jag kunde utan problem hämta ut hennes och Minnas pass!

söndag, april 13, 2008

Kort om strom och mer film

Pa onsdagar har vi forelasning i var kurs advanced sociology of namibian society och det har onekligen varit kantat av strul. Eftersom bocker ar dyra och studenterna om inte fattiga sa i alla fall eknomiskt begransade sa gor lararna kompendier till alla kurser. Med kompendiet sa behover du inte kopa eller nagra bocker utan skall klara dig. Var kurs borjade i februari och forst denna veckan fanns kompendiet tillgangligt pa kopieringscentrat trots att var larare lamnade det vid kursstart! Detta paverkar onekligen diskussionerna vid vara seminarium blir lite haltande eftersom fa har kunnat lasa pa. Pa senaste forelasningen hade vi dessutom inte nagon strom i klassrummet vilket innebar att den grupp som skulle redovisa fick problem eftersom de behovde anvanda dator och projektor i sin presentation. Att strommen ibland saknas ar dock inte nagot konstigt den forsvinner lite titt som tatt och kommer tillbaka ganska snart.

Nu ikvall hoppas jag dock att strommen ar med oss hela tiden eftersom Stina och jag skall pa bio. Filmfestivalen narmar sig sitt slut och for var del blir det den sista filmen ikvall. I fredags var Eerika och jag och kollade pa ett gang kortfilmer vilket var riktigt bra och givande. De forsta tva var producerade av the Rainbow project som ar Namibias enda organisation for homo, bi och transpersoner. Bada filmerna lyfte vikten av acceptans och att alla manniskor ar lika mycket vara oavsett deras sexuella laggning. Visst later det sjalvklart men i Namibia ar det langt ifran sjalvklart. Den tidigare presidenten Sam Nujoma gjorde pa sin tid starka uttalande mot HBTpersoner och det underlattar inte riktigt deras mojligheter.

Tva av filmerna vi sag var animerade och riktigt daliga. Kanske ar jag for gammal jag vet inte, men bra var de i alla fall inte. Den sista filmen Five minutes of pleasure var dock bade bra och viktig och behandlade amnet tonarsgraviditeter i Namibia. Bra med en Namibisk film som ungdomar tydligt kan relatera till eftersom det ar deras egen verklighet som beskrivs.

For den som vill se fler bilder ga in pa www.resedagboken.se och sok pa stina in namibia. Stina har ocksa lagt upp massor av roliga och fina bilder

torsdag, april 10, 2008

Internationell filmfestival i Windhoek

I torsdags for en vecka sedan inleddes den internationella filmfestivalen i Windhoek. Lokalpartiotiska som vi ar inledde vi sjalva med att se tva svenska filmer. Forst sag vi Kidz in da hood som var forortsungar och i sondags var vi pa filmen darling. Infor den forsta filmen hade vi laddat och bakat kanelbullar som vi at innan filmen skulle borja. Det kandes nastan lite konstigt att se pa film pa svenska. Jag ar ju bara van vid att hora Stina och Minna prata svenska. Det var hur som helst tva riktigt bra filmer och vi hade trevligt. Pa mandagen fick vi tillskott till var svenska koloni da ytterliggare en student fran Linkoping kom och flyttade in i vart hus. Hon skall vara har i fyra veckor och skriva c-uppsats. Det ar riktigt trevligt med en tjej till i huset och hon verkar ocksa vara en bra tjej. Vi var ute och at med henne i mandaskvall pa en italiensk restaurang. Kanske skulle vi ha gett henne lite mer afrikansk fagring, men jag tror att vi andra har lite hemlangtan.

I tisdags beslot vi oss for att vara lite med internationella nar vi gick pa film och valde en kinesisk film som heter Spider Lilies. Den var vackert filmad och en intressant story om tva lesbiska tjejer. Rekomenderar den varmt. Vi var forresten pa filmen tillsammans med tva killar fran var klass som ocksa ar svenskar. De bor ute i katutura och ager en sheeben (lokal pub) dar. Verkar spannande att bo dar ute och vi hoppas pa att de skall visa oss runt lite i sitt omrade. Jag har ju bara varit nagra ganger i Katutura och jag skulle verkligen vilja se mer av den delen av staden.

torsdag, april 03, 2008

Intervju i parlamentet

Igar var jag pa parlamentet och hade en intervju med en av ledamoterna fran oppositionspartiet NUDO. Med tanke pa vilka svarigheter jag haft nar det gallt informanter sa skojade vi innan om att han troligen skulle ha rakat ut for nagot sa att det blev installt. Det visade sig dock vara en mycket bra intervju och jag ser redan fram emot nasta. Han hade helt andra perspektiv an de organisationer jag har intervjuat fran civila samhallet. Hoppas verkligen att resterande intervjuer kommer att vara lika bra.

Livet har i Namibia har kommit att te sig lite rutinartat. Jag vaknar pa morgenen, ater min grot, pluggar, solar kanske lite, ater lunch, pluggar lite mer osv. Fast ett par dagar i veckan behover jag dock in till stan for att jaga parlamentariker, umgas med kompisar eller helt enkelt for att fylla pa foraden lite.

Jag kanner mig lite stressad infor min uppsats eftersom jag snart skall aka hem. Oroar mig for att jag inte skall lyckas fa till alla mina intervjuer innan jag aker.

tisdag, april 01, 2008

Lite uppdatering

Jag har egentligen inte sarskilt mycket att skriva just nu, tankte bara tala om att jag lever. JAg var sjuk storre delen av forra veckan vilket var mindre kul. Kanns som sloseri att vara sjuk har nere. Dessutom var jag helt ensam i huset vilket gjorde att jag kande mig an mer ynklig. I ovrigt sa lagger jag det mesta av min tid pa min uppsats nu. Det har varit trogt att fa intervjuer, sarskilt med politikerna. Nu har jag dock en intervju med ett oppositionsparti imorgon forutsatt att inte nagot dyker upp pa vagen. Det hander ganska ofta att en bestamd tid har inte ar sarskilt bestamd.