Det är måndagsmorgon och jag sitter i biblioteket på Högskolan Väst i Trollhättan. Det är första gången som jag besöker den nya skolan och jag känner mig onekligen avundsjuk på de som går sina utbildningar nu. Nu känns det som om jag är på en riktig högskola även i lokalerna. Denna morgon skiljer sig mycket från det som numer är en normal morgon för mig. Vid den här tiden brukar jag börja bli klar med mina morgonbesök på hemtjänsten och snart kunna ge mig iväg för att dricka mitt morgonkaffe och äta lite gröt eller en smörgås. Att istället vara på högskolan känns som att besöka den som jag en gång för länge sedan var. Jag nästan smyger runt i korridorerna och är osäker på om jag fortfarande passar in. Jag kan inte heller låta bli att jämföra detta campus med den skola där jag gick senast. Här är allt nytt, fint och välfungerande vilket knappast skulle ha varit en korrekt beskrivning av Univesity of Namibia. Skillnaden dem emellan är också att min känsla av att kanske inte riktigt passa in på Högskolan Väst inte syns. För en betraktare är jag som vilken annan student som helst som passerar genom korridorerna. På UNAM kunde jag som en av runt tio vita studenter på universitetet knappas smyga obemärkt förbi.
Orsaken till mitt besök idag är att jag skall få handledning till min magister uppsats, även kallad mitt dåliga samvete. Jag hoppas att handledningen skall innebära att jag kan skaka av min känslan av att helt ha förlorat min förmåga att skriva och producera något som kan liknas vid en vetenskaplig text.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar