onsdag, februari 06, 2008

Stilettklackar i en gulgruva

Nu borjar det kannas som om jag antligen har landat. Jag har kommit i ordning i min lilla lagenhet och har traffat den som ansvarar for mig pa UNAM. Nar jag lamnade Sverige i fredags morse var det storm och snoblandat regn. Val framme i Namibia var det dryga 35 grader. Min kropp protesterar vilt mot denna temperaturskillnad vilket gor att jag an sa lange har varit valdigt trott.

I fredags for jag till London dar jag landade 08.30 pa morgonen. Med tanke pa att planet till Jo'burg inte gick forran 17.55 borjade jag efter ett tag att kanna mig som Tom Hanks i filmen dar han ar fast pa en flygplats i manader. Flygresan till Sydafrika gick bra och jag hade trevligt sallskap pa planet. Jag sag filmen Stardust pa vagen ner och jag rekommenderar den starkt. Faktiskt en av de basta filmer jag sett pa riktigt lange. Nar jag kom fram till Jo'burg tog det en halv evighet innan Eunice och jag lyckades hitta varandra. Det visade sig finnas flera gater dar internationella passagerare kunde komma och vi stod vid varsin och gick sedan om varandra nagra ganger. Eunice hade agnat mycket planering at att allt skulle vara sa trevligt som mojligt for mig. Eftersom Jo'burg ar en valdigt stor stad hade hon ordnat sa att en kompis till henne korde oss dit vi skulle.

Storre delen av dagen tillbringade vi dock pa nagot som heter Town of gold. Det var ett nojesfalt i stil med Liseberg som byggts upp runt en guldruva. Guldgruvan som stagde 1977 ar fortfarande den mest produktiva guldgruvan i varlden nagonsin. Den nadde hela 3200 meter rakt ner i jordens inre. Idag ar dock det mesta oversvammat och det gar bara att fardas till ett djup pa 1000 meter. Eunice och jag akte ner i gruvan pa en guidad tur vilket onekligen var mycket spannande. 275 meter rakt ner i marken akte vi i en skranglig hiss och under resan ner borjade jag undra om det verkligen var sa klokt av oss. En annan sak som gjorde mig lite skeptisk till att prommenera runt i en gammal gruva var mina skor. Jag hade inte nagra sandaler med mig eftersom jag helt enkelt inte hade nagra. Tanken var att jag skulle ha kopt andra skor pa vagen till guldparken, men eftersom vi var sena hanns det inte med. Alltsa trippade jag runt hela dagen i mina svarta dansskor med stilettklack! Undrar om jag ar den enda manniska som besokt gruvan i den sortens skor? Det var i vilket fall en mycket spannande tur aven om jag ryser vid tanken pa vilken arbetsmiljo gruvarbetarna hade. For dem som jobbade allra langst ner tog det hela 2 timmar att ta sig fran ytan och ner!

Efter besoket i gruvan fick vi se nar en guldtacka tillverkades. Trots att vi satt langt fran smaltugnen kandes det som om vi satt mitt i elden nar luckorna oppnades. Det var en fruktansvard hetta aven om den bara varade nagra sekunder. Eunice och jag testade aven pa de olika akatraktionerna och kande oss som barn igen. Den attraktion jag tyckte mest om var 4-D biografen. Filmen som spelades upp var inte bara pa duken utan tycktes komma ut i salongen. Eunice holl nastan pa att svimma nar en stor orm kom rakt emot oss och gjorde ett utfall precis ovanfor oss. Nar vi var trotta pa att roa oss kom Eunice kompis Caroline och hamtade oss. Jag fick se betydligt mer av staden an planerat eftersom varken Eunice eller Caroline varit i den stadsdel dar mitt hotell lag. Caroline berattade att hon alltid maste ha en bilkarta i bilen om hon skall aka nagon annanstans an fran sin stadsdel till arbetet. Jo'burg ar som en magnd sma och stora stader som ligger nara varandra. Det finns dock inte nagon logisk stadsplan. Dessutom haller staden pa att vaxa samman med Pretoria som ligger sex mil bort. Nar vi till sist lyckats hitta till shoppingcentret som tjejerna ville visa och var pa vag till hoteller borjade det aska och regna. Val tillbaka pa hotellet somnade jag med en gang nar jag lagt mig pa sangen.






1 kommentar:

Anonym sa...

Spännande, snattade du nå guld? Liite va? Och desutom måste du ju ha sett ut som en tvättäkta afrikanska med de klackarna :)