Utbytesstudent i Sibirien?

Om bara några dagar är jag hemma i Sverige igen vilket onekligen känns lite märkligt. Det har hela tiden varit så långt kvar tills jag skall åka och nu plötsligt är det redan här. Jag känner mig faktiskt redo att åka hem även om jag inte har gjort allt jag hade hoppats på att göra den här gången. Fast Namibia finns ju alltid kvar och då är det ju bra att ha sparat lite till nästa gång. Den senaste veckan har vi här i huset funderat över var vi egentligen är utbytesstudenter. Var det i Afrika eller i själva verket i Sibirien? Temperaturen här är ovanligt låg för årstiden och nätterna är iskalla. På dagarna är det varmare än en svensk sommardag, men nätterna är inte roliga. Det känns som om jag skulle frysa även om jag tog på mig alla kläder jag äger. Vi testade en egen variant av öppen spis häromdagen när det blev för mycket. Nej vi eldade inte inomhus, vi satte på ugnen och öppnade luckan. Inte särskilt miljövänligt men för en stund blev vi varma(re).

I tisdags åkte Minna, Stina och jag in till stan och besökte ett hantverkscenter. Det låg i ett gammalt bryggeri på en tvärgata till Independence Avenue som är huvudgatan. Det som var särskilt roligt tycker jag var att det där gick att köpa från min kamrat Andrews produktion. Vi fikade även i det gamla bryggeriet och jag åt den godaste äppelkaka jag någonsin ätit tror jag. Vi fick alla gigantiska portioner till ett bra pris i en trevlig miljö så det finns verkligen inte något att klaga på.

I onsdags hade vi som vanligt föreläsning eftersom det var onsdag. För mig var det dessutom den sista föreläsningen, vilket kändes lite tråkigt. Kursen är väldigt intressant och jag hade gärna följt den till slutet. Vi diskuterade landfrågan och diskussionen kom att bli ganska het. För många är frågan känslosam och det märktes under diskussionerna. Som svensk kan frågan vara lite svår att förstå, tycker i alla fall jag. Att regeringen vill att fler jordbruk skall ägas av svarta är fullt förståeligt eftersom de utgör en majoritet av befolkningen. Systemet som finns för att se till att detta sker verkar dock både obegripligt och orättvist. Det verkar inte riktigt komma de till del som verkligen skulle behöva en gård att leva av. Efter föreläsningen åkte Eerika och jag en vända till Roof of Africa för att hälsa på Kristine. Det känns lite vemodigt varje gång jag säger hej då till henne nu eftersom jag vet att vi inte kommer att träffas så många gånger till innan jag åker hem. Efter besöket beslutade Eerika och jag oss för att ta en promenad. Under promenadens gång passerade vi restaurang efter restaurang och insåg till slut att vi var rejält hungriga. Alltså beslutade vi oss för att äta på restaurangen La Marmite. Linda och jag pratade i två månader om att vi skulle gå dit och äta men det blev aldrig av. Nu kan jag säga att vi verkligen missade något. De serverade traditionell afrikansk mat i en mysig miljö som inte var riktad till turister. Även om turister säkert hittar dit också så är det inte den huvudsakliga målgruppen vilket onekligen märktes på deras priser. Även för mig som vegetarian hade de bra alternativ och jag testade deras jordnötssmörs gryta. Kan låta läskigt, men den var helt fantastiskt god. Senare på kvällen hade vi samt Minna och Stina planerat att gå till El Cubano efter en drink på Roof of Africa. Vi kom dock aldrig längre än till the Roof eftersom en av våra finska kamrater ringde och berättade att det var dött på cuba. Istället kom de till oss och det blev en riktigt trevlig kväll. Trosten fyllde dessutom år och hade vänner på besök så det blev till slut ett ganska stort och udda sällskap som umgicks.

I torsdags var jag återigen parlamentet, men till skillnad från tidigare besök hade jag faktiskt intervjuer. Idag hade både DTA och CoD tid att träffa mig vilket onekligen gör mig lite lugnare när det gäller materialet till min uppsats. Jag hade visserligen inte räknat med att det skulle ta två och en halv månad att få ihop intervjuerna, men även den resan har varit en erfarenhet. Efter besöket i parlamentet tog jag en promenad på stan och passade på att köpa souvenirer. Jag brukar egentligen avsky att pruta men jag börjar lära mig hur det fungerar. Tror dock fortfarande att jag egentligen betalar alldeles för mycket för det jag köper men det känns trots allt okej.

På fredagen åkte jag ännu en gång till RDP för en intervju och denna gång var det verkligen en intervju. Partiets generalsekreterare pratade mycket och länge vilket är bra för då har jag mer material. Ser dock inte fram emot att transkribera intervjun med tanke på att det kommer att ta åtskilliga timmar i anspråk. För att fira att jag gjort alla mina intervjuer åt Eerika och jag lunch på Nandos och tog sedan en shoppingrunda på stan.