Delad vårdnad lika med delat ansvar?

Efter ett samtal med en kamrat idag kan jag återigen konstatera att samhällets syn på familjen är föråldrad. Med Kristdemokraterna i regeringsställning finns det dessutom inte särskilt mycket förändring att hoppas på. Att människor skiljer sig är inte särskilt ovanligt idag, trots det finns det fortfarande många problem inbygda i en skilsmässa som omfattar barn.

Innan jag själv blev bonusmamma hade jag en tämligen naiv syn på vad delad vårdnad innebar. Tidigare trodde jag att delad vårdnad och varannan veckas boende innebar att de båda föräldrarna hade samma möjligheter och skyldigheter. Så är det dock inte, vilket jag fått lära mig genom en utdragen vårdnadstvist. Vad som än blir resultatet av tvisten så kommer det inte att finnas någon vinnare i slutändan.

Vad jag nu vet är att när föräldrarna är skilda görs det skillnad mellan föräldrarna. Den förälder där barnen är skrivna hos ses som boendeförälder och den andre föräldern ses som umgångesförälder. Detta gäller även vid växelvisboende där de båda föräldrarna har barnen lika mycket. Att vara boendeförälder innebär att vara den förälder som alla papper skickas till från läkare, tandläkare m.m. Som boendeförälder kan du också välja (utan diskussion med den andre föräldern) att helt själv disponera barnbidraget.

När frågan lyftes i riksdagen argumenterade många ledamöter för att inte dela barnbidraget lika mellan föräldrarna vid lika boende. Man ansåg att risken var att många mammor då skulle få försämrad ekonomi då de antas ta det största försörjningsansvaret för barnen och ofta får stå för konstnader som dagis och fritids. Troligen skulle många mammor drabbas men jag anser trots allt att det är en förlegad och patriarkal syn på föräldrar. Det är ett synsätt präglat av att mannen är mer intresserad av ära och karriär och kvinnan av att vårda barn. Visserligen är samhället idag till stor del ordnat enligt en patriarkal struktur och det är viktigt att vara medveten om samtidigt som insikten att strukturen drabbar både män och kvinnor måste finnas. Pappor som vill vara engagerade i sina barn kan alltså drabbas lika hårt som kvinnor som vill göra karriär.

Dessutom innebär systemet gällande just barnbidraget att en onödig konflikt byggs in i vad som troligen redan är en ansträngd situation. Konflikter om barnen kommer trots allt i slutändad inte drabba de vuxna hårdast utan istället barnen. Som jag ser det är den enda rimliga lösningen att delad vårdnad innebär delad tid och delat ansvar. För att undvika en gradering mellan föräldrarna bör också folkbokföringslagen ändras på så vis att barn till skilda föräldrar kan vara skrivna hos båda vilket gör bägge föräldrar till boendeföräldrar. Genom detta blir det också enkelt att redan från början dela barnens kostnader och bidrag mellan föräldrarna.