Resfeber

Nu börjar det oundvikligen närma sig. Faktiskt kan jag nu börja räkna timmar tills jag åker istället för dagar. Trots detta känns det fortfarande overkligt att jag skall åka någonstans. Kanske beror detta möjligen på att jag ännu inte har packat. Att stänga igen resväskan är något som tenderar att i alla fall skapa känslan av att nu skall jag resa någonstans. Att biljetterna kom i brevlådan förra veckan borde ju också vara en indikation på att något händer, men inte hos mig. Eller i alla fall inte ännu. Mitt fokus har istället legat på att få iordning på mitt hus, där jag nu har bott i hela tre veckor. Här ser fortfarande ut som om det är en loppis i huset och jag bör nog ganska snart erkänna mig besegrad och inse att någon ordning kommer det inte att bli innan jag åker. Fast det är ju förstås många timmar kvar och vem behöver sova?

Strul med biljetter!

Efter att ha suttit klistrad vid min telefon under några dagar för att arrangera min resa till Namibia på bästa sätt kan jag konstatera följande: jag är glad att Tranås resebyrå finns samt att jag nog aldrig kommer att arbeta på en resebyrå. Om något har kunnat strula med denna resa så har det strulat. Jag kommer nog inte våga tro på att jag verkligen kommer fram förrän jag kliver av planer i Namibia. Först tänkte jag att när jag sitter på planet till London då är det läge att andas ut, men vem vet kanske hamnar jag istället i Frankrike, Thailand eller varför inte Borneo. Det känns fortfarande inte verkligt att jag skall åka, det har varit på gång så länge att jag faktiskt trodde att det inte skulle bli av. Fast nu kan varken CSN eller röriga flygbolag stoppa mig (hoppas jag i alla fall).

På väg till Namibia!

Trots att CSN valde att inte bevilja mig dispens för ytterliggare studiemedel har jag idag beslutat att åka trots allt. Det blir tufft för familjen att vi nu skall klara oss på en inkomst, men samtidigt är det i ett läge som detta man verkligen uppskattar sin familj. För maken och barnen är det självklart att jag skall åka. Efter mycket tänkande och disluterande är det också så det blir. På fredag flyttar jag till Munkedal och om tre veckor åker jag!