Maggies förlovningsfest!

Igår var Stina, Minna och jag i Katutura på Maggies förlovningsfest. Dagen började tidigt eftersom vi skulle träffa Maggie inne i stan redan klockan 10. Detta flyttades sedan fram till klockan 11 varpå vi kände oss mindre stressade och kunde klä och sminka oss i lugn och ro. På väg in till stan fick vi besked om att hon skulle bli försenad eftersom det tog längre tid än beräknat att ordna hennes hår. Då passade vi på att äta lite på caféet Mug & Bean vilket visade sig vara mycket klokt eftersom det tog många timmar tills vi fick mat igen.

Till slut var Maggie klar och tillsammans med henne och den blivande fästmannen Jani åkte vi sedan ut till Katutura. Vi parkerade framför ett litet hus med bar jord och grus istället för trädgård. Att kunna ha en trädgård här kräver en hög inkomst eftersom det i stort sett behövs en heltidsanställd trädgårdsmästare för att något skall överleva i detta varma ökenland. Huset ägdes förresten av Maggies moster och hennes man och förutom dem bor också hennes fyra kusiner där. Sedan hennes föräldrar gick bort har det också varit hennes hem. När vi kom fram visade sig att festligheterna inte skulle börja förrän senare på eftermiddagen vilket gav oss tid till en promenad i området. Huvudvägarna var asfalterade medan de mindre tvärgatorna var av jord och grus. Med jämna mellanrum längs gatorna kom små pubar som kallas för shebben. Det finns tydligen mängder av dem i Katutura och de skall vara populära. Lokalbefolkningen här åker inte in till stan när de behöver något utan man lever i stort sett hela sitt liv i områden eftersom allt finns nära intill.

Efter promenaden inleddes den stora väntan. Vi satt i vardagsrummet och pratade med varandra och drack vatten medan alla släktingar for omkring för att ordna allt tills gästerna kom. Vi erbjöd oss att hjälpa till, men även om de tackat ja till vår hjälp hade det nog inte funnits så mycket för oss att göra eftersom där redan var fullt av folk. Man hade rest ett partytält på bakgården och i ena ändan dukades ett honnörsbord där Maggie och Jani skulle sitta. Resten av tältet fylldes av stolar så att gästerna skulle kunna sitta. Med tanke på att där var minst 100 gäster så räckte stolarna långtifrån till alla utan det blev istället de äldre som gavs möjlighet att sitta. Allra längst fram hade man dock ordnat så att vi skulle sitta, vilket kändes lite dumt när där var många äldre som stod upp. Jag tror dock att det hade varit oartigt av oss att inte ta platserna i anspråk. Allt vi gjorde under festen blev väldigt stort. Jag kan inte riktigt förklara det med andra ord än att det blev stort. Det var tydligt att det inte hörde till vanligheterna med vita gäster och jag tror att några av de mindre barnen aldrig hade sett någon vit förut. I vilket fall var jag tacksam över våra platser eftersom det innebar att vi kunde ta bra fotografier samt filma utan problem. Själva ceremonin tog ganska lång tid och de hölls många tal. Dessvärre kunde vi inte förstå talen eftersom man pratade damara nama men det var ändå väldigt trevlig och mycket spännande. Maggies morbror fungerade under ceremonin som hennes pappa och var vänlig nog att ibland komma med förklaringar på engelska. När han själv skulle hålla tal till de förlovade valde han att prata lite kort och ville sedan att Maggies vän skulle komma upp. Jag var inte alls beredd på att säga något, men Stina och Minna hävdar att det blev fint.

Efter att talen var slut och Jani gett Maggie ringen var det dags för mat. Den började delas ut innan ceremonin var slut och alla satt med sina tallrikar i knäet och åt. Det var spännande att få pröva på hemlagad mat eftersom jag inte gjort det tidigare, riktigt gott var det också. Efter allt var klart sattes de på musik och många av gästerna lämnade festen. De lite äldre gästerna satt kvar under tältet och pratade medan ungdomarna dansade och festade på framsidan. Alla var på gott humör och stämningen var helt fantastisk. Under lång tid satt vi och pratade och tittade på dem som dansade. Till och med de riktigt små barnen hade koll på stegen och hade mer rytm i kroppen än vad jag någonsin kommer att få. Efter många påtryckningar kom vi också upp och började dansa vilket möttes av jubel och förtjusning. Även om vi hade fantastisk roligt så begav vi oss hemåt vid kvart i elva eftersom det varit en lång dag. Jani var inte helt bekväm med att vi ringt efter en taxi utan ville egentligen ha kört oss hem så de skulle veta att vi kom fram säkert. Det är dock ganska långt till UNAM och vi hade en chaufför som vi kände oss säkra med. Det kändes som om vi inte riktigt ville att Jani skulle behöva lämna sin egen fest bara för att köra oss. Det var en riktigt rolig dag, helt olik något annat jag har varit med om och jag känner mig tacksam över att ha varit där. Materiellt fanns det inte särskilt mycket, men socialt fanns det desto mer.