Minneshögtid i parlamentet

Som jag tidigare berättat har jag haft svårigheter att få intervjuer. Många har varit upptagna och några verkar inte riktigt ha velat prata med mig. Någon som dock gärna ställde upp för en intervju var Reinhard Kalla Gertze, parlamentariker för Congress of Democrats (socialdemokratiskt i stort sett). På kvällen samma dag som vi träffats avled han dock av en astmaattack. Astman var en svit efter de sex år han satt fängslad i SWAPOs fängelsehålor i Lumbango. Han var av SWAPO anklagad för att vara sydafrikans spion och detta var orsaken till hans fängslande. Gertze hade 1978 blivit medlem i SWAPO i exil och var tränad för att bidra till frihetsrörelsens väpnade kamp. 1995 var Gertze en av grundarna till organisationen Breaking the Wall of Silence vars mål är att återupprätta de som i likhet med honom var falskeligen anklagade och fängslade av SWAPO. Till skillnad från Sydafrika har inte Namibia haft någon sannings- och förlåtelsekommission utan man har istället valt att tiga om det som varit. Särskilt viktigt för SWAPO tycks det vara att inte låta sin frihetskamp fläckas av det faktum att de själva gjort grova övergrepp. 1999 var Gertze en av grundarna av partiet Congress of Democrats som han till sin död var en aktiv medlem i. Reinhard Kalla Gertze blev 48 år gammal och beskrivs av sina kamrater så väl som politiska motståndare som en orädd, kompetent och mycket drivande politiker. Han hade även ett internationellt intresse och samarbetade med de svenska socialdemokraterna.

Av Congress of Democrats blev jag inbjuden att närvara vid den minneshögtid som skulle hållas i parlamentsträdgården 19 mars. Jag hade förväntat mig några tal och att det skulle vara i stort sett bara politiker där. Nu visade det sig istället komma närmare 600 personer som ville hedra Gertzes gärning. När jag kom till parlamentet och gav mitt namn fick jag veta att jag var en diplomat gäst. Själv såg jag mig som en student som skulle intervjua Gertze, men arrangörerna såg mig som en representant för socialdemokraterna i Sverige. Det kändes lite märkligt att jag gavs en plats bland de främsta raderna tillsammans med riktiga diplomater och höjdare. Minneshögtiden var vacker och namibias justitieminister ansvarade för själva arrangemanget. Genom de tal som hölls var det tydligt att Gertze var högt respekterad av sina egna så väl som av sina politiska motståndare. Många refererade till honom som en stark ledare och en sann frihetskämpe. Det jag tyckte om var att en av medlemmarna från Breaking the Wall of Silence inte bara pratade om Gertzes många lyckade politiska projekt. Hon pratade även om det faktum att fångarna från Lumbango ännu inte fått upprättelse och hon vädjade till parlamentet och regering att avsluta denna kamp för Gertze så väl som alla andra drabbade.

När själva minneshögtiden var över öppnades kistan så att alla närvarande kunde passera Gertze och ta ett sista farväl. Jag har visserligen varit på många begravningar, men jag har aldrig varit med om en öppen kista förut. Jag tror faktiskt inte alls att det förekommer i Sverige. Förutom detta så hade jag aldrig sett en död människa förut vilket gjorde att jag gruvade mig lite inför min tur att passera kistan. Eftersom han var balsamerad såg han inte riktigt ut som en människa längre utan snarare som en vaxdocka. Jag föredrar helt klart att minnas människor som de var i livet och inte som en vaxkopia av det som en gång var en levande människa.