Kort om strom och mer film

Pa onsdagar har vi forelasning i var kurs advanced sociology of namibian society och det har onekligen varit kantat av strul. Eftersom bocker ar dyra och studenterna om inte fattiga sa i alla fall eknomiskt begransade sa gor lararna kompendier till alla kurser. Med kompendiet sa behover du inte kopa eller nagra bocker utan skall klara dig. Var kurs borjade i februari och forst denna veckan fanns kompendiet tillgangligt pa kopieringscentrat trots att var larare lamnade det vid kursstart! Detta paverkar onekligen diskussionerna vid vara seminarium blir lite haltande eftersom fa har kunnat lasa pa. Pa senaste forelasningen hade vi dessutom inte nagon strom i klassrummet vilket innebar att den grupp som skulle redovisa fick problem eftersom de behovde anvanda dator och projektor i sin presentation. Att strommen ibland saknas ar dock inte nagot konstigt den forsvinner lite titt som tatt och kommer tillbaka ganska snart.

Nu ikvall hoppas jag dock att strommen ar med oss hela tiden eftersom Stina och jag skall pa bio. Filmfestivalen narmar sig sitt slut och for var del blir det den sista filmen ikvall. I fredags var Eerika och jag och kollade pa ett gang kortfilmer vilket var riktigt bra och givande. De forsta tva var producerade av the Rainbow project som ar Namibias enda organisation for homo, bi och transpersoner. Bada filmerna lyfte vikten av acceptans och att alla manniskor ar lika mycket vara oavsett deras sexuella laggning. Visst later det sjalvklart men i Namibia ar det langt ifran sjalvklart. Den tidigare presidenten Sam Nujoma gjorde pa sin tid starka uttalande mot HBTpersoner och det underlattar inte riktigt deras mojligheter.

Tva av filmerna vi sag var animerade och riktigt daliga. Kanske ar jag for gammal jag vet inte, men bra var de i alla fall inte. Den sista filmen Five minutes of pleasure var dock bade bra och viktig och behandlade amnet tonarsgraviditeter i Namibia. Bra med en Namibisk film som ungdomar tydligt kan relatera till eftersom det ar deras egen verklighet som beskrivs.

For den som vill se fler bilder ga in pa www.resedagboken.se och sok pa stina in namibia. Stina har ocksa lagt upp massor av roliga och fina bilder

Intervju i parlamentet

Igar var jag pa parlamentet och hade en intervju med en av ledamoterna fran oppositionspartiet NUDO. Med tanke pa vilka svarigheter jag haft nar det gallt informanter sa skojade vi innan om att han troligen skulle ha rakat ut for nagot sa att det blev installt. Det visade sig dock vara en mycket bra intervju och jag ser redan fram emot nasta. Han hade helt andra perspektiv an de organisationer jag har intervjuat fran civila samhallet. Hoppas verkligen att resterande intervjuer kommer att vara lika bra.

Livet har i Namibia har kommit att te sig lite rutinartat. Jag vaknar pa morgenen, ater min grot, pluggar, solar kanske lite, ater lunch, pluggar lite mer osv. Fast ett par dagar i veckan behover jag dock in till stan for att jaga parlamentariker, umgas med kompisar eller helt enkelt for att fylla pa foraden lite.

Jag kanner mig lite stressad infor min uppsats eftersom jag snart skall aka hem. Oroar mig for att jag inte skall lyckas fa till alla mina intervjuer innan jag aker.

Strul med biljetter!

Efter att ha suttit klistrad vid min telefon under några dagar för att arrangera min resa till Namibia på bästa sätt kan jag konstatera följande: jag är glad att Tranås resebyrå finns samt att jag nog aldrig kommer att arbeta på en resebyrå. Om något har kunnat strula med denna resa så har det strulat. Jag kommer nog inte våga tro på att jag verkligen kommer fram förrän jag kliver av planer i Namibia. Först tänkte jag att när jag sitter på planet till London då är det läge att andas ut, men vem vet kanske hamnar jag istället i Frankrike, Thailand eller varför inte Borneo. Det känns fortfarande inte verkligt att jag skall åka, det har varit på gång så länge att jag faktiskt trodde att det inte skulle bli av. Fast nu kan varken CSN eller röriga flygbolag stoppa mig (hoppas jag i alla fall).